Samtiden är trevlig nu.

Det har varit ett par inte särskilt kinesiska dagar. Befinner mig på ett café 100 meter från campus med en fantastisk internationell atmosfär. En liten tillflyktsort från omvärlden när den kinesiska kulturen blir för påträngande. Till och med priserna är internationella, med sina 25 RMB för en kopp latte. Utanför fortgår kinesers vardag med allt cyklande som det innebär. Suget efter att köpa en cykel börjar bli stor nu. Och en systemkamera — jag behöver verkligen skaffa en kamera bättre än min iPhone.

Gårdagen kan bäst beskrivas som svensk. Åtta svenskar tar tåget till Shanghai för att rösta i vårt val på svenska konsulatet (en märklig känsla att göra i ett land utan generell rösträtt), och passar på att besöka vår internationella stolthet — IKEA. För en gång skull kändes det som att kineserna var gästerna. Tack vare dess mathörna borde man nu känna doften av både Kalles kaviar och knäckebröd i mitt studentrum.

Imorgon slutar det dagliga omkringströvandet och mängden rutiner blir något rikare, då kursen i kinesiska på universitetet startar. Vad det innebär vet jag fortfarande inte. Förväntningar allmänt är något jag har försökt att låta bli att ha både före och under resan, då jag ville behålla en så stor del av känslan av att komma till ett helt nytt land och kultur så mycket som möjligt. Det är betydligt lättare när man har med sig en person som läst på nästan lite oroväckande mycket om både skola och stad innan avresa.

Som sagt, samtiden är trevlig nu.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

I början fanns Kaos.

En av människans kanske viktigaste egenskaper är hennes möjlighet att skapa representationer och metaforer. Detta ger inte enbart möjlighet att uttrycka sig i fantastiska poesier om hur kärleken likt horisonten aldrig kommer nå slutet (det finns en anledning till att jag inte skriver poesi), utan representationer är själva anledningen till att vi över huvud taget har förmågan att uttrycka oss i ord, både fonetiskt och skriftligt. Ty ett ord är lika innehållslöst som vakuum utan dess innebörd; dess representation av en idé eller tanke.

Dessa innebörder för olika ord skiftar inte enbart mellan kultur och språk, utan även mellan individ och individ. En mening har aldrig samma betydelse för två olika människor, för dess betydelse påverkas av individens uppväxt, misslyckanden, kontext och reflektioner (eller brist på). Vare sig det är ord som lögn eller livbåt. Eller tid för den delen.

Just tid är extra spännande, för olika perspektiv på tid har präglat olika kulturer lika länge som begreppet har funnits, och har format hela samhällens sätt att fungera. I kinesiskan saknar man helt tempus och med det den västerländska synen på tid som linjär, utan istället har man bland annat diverse partiklar för att uttrycka när man ansett att ett läge har förändrats sedan tidigare, eller när något har passerat. Detta cirkulära sätt att se på tid härstammar från ett bondesamhälle där allt som spelade roll återkom dagen därpå. Solen gick upp och ner, årstiderna återvände, växters växande och så vidare. Ett sådant perspektiv gör att det lätt kan ses som att man har otroligt gott om tid på sig, och att då komma för sent till ett möte eller att förlänga en lektion ses som småsaker i vardagen. Dock har man under senaste århundradet blivit allt mer influerad av västerlänningar och deras behov av tidsprecision ju mer industrialiserat samhället har blivit, men orientaliska personers preferens av att använda vaga ord som ”om en stund” i kontexter som västerlänningar inte är vana vid skapar inte helt sällan förvirring.

Perspektiv återkommer i allt. Varför vi väljer att äta fullkornsbröd till frukost, varför man väljer att heja på ett visst fotbollslag. Eller hur det kommer sig att några promille i sänkt skatt kan upplevas som en återvändsgränd mot ett helvete fyllt med nazizombies och särskrivningar.

Det är nu vi börjar närma oss grunden för hur svensk blockpolitik ser ut idag. Vi har idag två politiska block där den största skillnaden inte ligger i politiken, utan i retoriken. Om vänster- och högerblocket skulle få måla upp var sin sida av en fjäril skulle målningen bli näst intill symmetrisk, men de skulle trots det fortsätta att argumentera över vems mönster på vingarna som var vackrast. Allt handlar om perspektiv, och vi lever i ett samhälle där politiker har blivit blinda för varandras synsätt. Och tills den dagen det slutas att diskuteras marginalpolitik och visionärerna får komma till tals kommer det fortsättas att suckas i skolor och klassrum när någon nämner ordet politik. Ett ord vars innebörd går mot en gråare betydelse för var dag som går.

Världen består inte av två fotbollslag.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag sitter i vår valkretsledare Jacob Halléns enorma lägenhet och ser hur det tas pressbilder inför riksdagsvalskampanjen, och börjar för första gången på länge känna entusiasmen komma spridandes i kroppen. Valet känns nära nu, kampanjen är bara runt hörnet och primärvalet avslutas om bara två dagar! Jag lyckades precis få iväg min egna röstlista som blev lite av en rikslista med fokus på västkandidater, det känns dock lite för fel att rangordna sina vänner på det viset för att jag ska våga publicera den på bloggen. Primärvalet har varit väldigt utmattande på många sätt, även för mig som själv inte ställer upp, vilket har gjort att det blossat upp lite onödiga konflikter i partiet på grund av att folk suttit som på nålar i väntan på att det ska avslutas. En sådan här omfattande process kan inte gå helt smärtfritt första gången, och detta  bör vara en av flera saker att ha i åtanke tills nästa gång.

Men det känns bra nu de sista dagarna. Min förhoppning är att folk ska se avslutningen av primärvalet som en nytändning för ett större fokus på aktivismen; att som parti börja synas på samma sätt vi gjorde inför EU-valet. Vårt introverta fokus sedan 7 juni har förhoppningsvis även känts frustrerande nog för många att det blir en ordentlig rivstart. Dessutom har folk hunnit nyktra till sedan nyårsfestandet. ;)

Därför vill jag att var och en redan nu börjar tänka och planera:

• Vad ska jag göra för Piratpartiet under kampanjen?
• Finns det något projekt jag kan ta initiativ till?
  

Piratpartiets styrka inför valet ligger i vår kampanjorganisation, att vi har ett stort antal aktivister som kan och vågar ta egna initiativ. Vi har dessutom en ännu större andel medlemmar som vill hjälpa till men inte själva känner att de kan ta initiativ. Vissa av dessa behöver uppmuntring och en liten knuff, vissa är helt enkelt inte byggda för det.

Jag har tidigare berättat att jag har erbjudit tid och energi åt att hjälpa våra riksdagskandidater med det enorma arbete som ligger framför dem, men utöver det lär mitt största projekt under våren bli 2022.nu jag börjat bygga lite på. Det kommer bli en kampanj som fokuserar på det visionära inom Piratpartiet och som spinner vidare på vårt byggande av kunskapssamhället till nya nivåer. Det kommer involvera ett 70-tal skribenter, så hjälp gärna till redan nu! Mer detaljer vad det innebär finns på sidan.

Detta är ett projekt, mitt projekt. Jag vill se hundratals till!

Vad kommer du att göra?

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Det är lite spännande hur vissa människor ibland lyckas påverka ens framtid totalt utan att själv vara medveten om det, eller ha den minsta avsikt att göra det. Visserligen låg min framtid precis då vid ett vägskäl; huruvida jag skulle ställa upp i primärvalet för Piratpartiets riksdagslistor, så steget till påverkan var inte det största. Jag har under hela tiden mer lutat åt nej. Det har aldrig varit så att jag tvivlat på att jag skulle göra ett bra jobb, för det tror jag. Jag skulle troligtvis köra slut på mig själv, men resultatet skulle vara ett gott sådant. Dock skulle det aldrig vara för min skull. Mina intentioner skulle strikt vara att så gott jag kunde hjälpa till att få in partiet i riksdagen, några egna riksdagsambitioner har jag aldrig haft. Men min plats på listan hade inneburit en annan persons avsaknad på den, en person som väldigt troligt ville det betydligt mer än jag. Det kändes aldrig riktigt helt okej, men för varje liten knuff från många bäckar små verkade svaret till slut ha ändrats. Dagen innan kandideringsperioden inför primärvalet skulle avslutas hade jag med knapp tidsmarginal till slut bestämt mig för att ställa upp.

Primärvalet förlängdes och jag fick ytterligare lite tid på mig att förbereda med allt från pressfoto till att finslipa mitt fokus i partipolitiken. Det var samtidigt någonstans här som allas vår Emma skrev en post på forumet om varför hon själv valt att inte ställa upp.

En av de största anledningarna att jag inte ställer upp är att jag inser att jag skulle bli ensam om jag gör det. Jag vet att jag skulle åläggas ansvar som jag egentligen inte har formellt ansvar för. Ställas till svars för saker som är irrelevanta för mitt politiska arbete. Jag vet detta för att jag ser det hela tiden.. [...]

När jag gör något försöker jag göra det ordentlig. Folk ber mig göra saker fast ger mig inte stöd längs med vägen (det här är erfarenheter jag gjort ofta i vår organisation). Man lämpar över ansvaret i knät på någon, utan att ens fundera över vad det ansvar kan bestå av, ge ordentliga instruktioner eller delta i någon form av brainstorming kring vad projektet ska leda till. Blir det fel så är man snar att kritisera de man lagt ansvaret hos utan att ens ha hjälpt dem på vägen. Detta blir alla utsatta för som någon gång tagit ansvar, tror de flesta känner igen sig här. [..]

Det är som sagt spännande hur enskilda människor lyckas påverka ens framtid så tvärt. För vare sig hon ville eller inte fick Emma mig i det ögonblicket inse att min roll inför riksdagsvalet inte var som kandidat.

Jag tror inte riktigt många av kandidaterna som ställt upp insett just detta, hur otroligt ensamt kandideringen i värsta fall kan bli. Det är nog mer än en person som kommer inse att det arbete hen har tagit på sig som riksdagskandidat är alldeles för slitsamt för att kunna ta sig igenom det ensam. Därför bestämde jag mig i det ögonblicket att den enorma mängden tid och arbete jag skulle lägga ner på att själv kandidera kommer jag istället att tillägna våra riksdagskandidater och se till att de gör ett så bra jobb som det bara går. De behöver verkligen all stöd de kan få, och även om jag av geografiska skäl lär fokusera på våra göteborgspirater kommer jag självklart att ställa upp för vem som en knackar på axeln så gott jag kan med allt från bollplankande till att skriva pressmeddelanden. För jag tror starkt på att jag kommer göra störra nytta bakom kameran än vad jag skulle kunna åstadkomma som ensam kandidat.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

För ganska exakt en vecka sedan var Rick Falkvinge och Anna Troberg på besök i Göteborg, där vi passade på att hålla ett internt möte för att främst diskutera organisation och det kommande valet. Ett väldigt välkommet besök får jag säga! Inte bara för det trevliga sällskapet, eller för att minst en bestämde sig för att ställa upp i primärvalet inför riksdagslistorna, utan även för att det tändes en gnista kring organisationsstrukturen i Göteborg. Detta har då och då tagits upp i chatter och på piratfikor, så det har legat och bubblat under ytan ett bra tag, men mötet fick upp diskussionen på en ny nivå. Kalle Vedin skrev tidigare idag en post om hans tankar kring hur vi är organiserade här, och även jag hade tänkt försöka ge mitt perspektiv kring det. Förhoppningsvis försvinner isolationsbubblan som finns kring Göteborg en aning samtidigt!

Vi kan ta det från början… PP Gbg började få någon som helst struktur i januari i tidigare i år (känns som åratal sedan), innan dess var det mest enskilda aktivister som utförde stordåd där Kalle Vedin måste vara den mest outtröttlige av dessa. Kalle var även initiativtagaren samt valkretsledare i Göteborgsorganisationen, en roll som han aldrig riktigt trivts i och som han då satt kvar i mest på grund av bristen av andra som ville ha rollen. Jag själv blev aktiv under den här tiden och vi började anordna piratfikor för att träffas köttligt oftare. Det var någonstans här det insågs att vi behövde en person som såg till att mailutskicken gick ut som planerat, då det inte var en självklarhet att det gjordes. Kalle har länge varit en jättebra initiativtagare till projekt och kampanjer, men organisationsdelen har aldrig varit hans starka sida och har mångt och mycket format hur det är strukturerat idag i Göteborg, mer om det senare. Informationsansvarig-rollen skapades och jag tog på mig ansvaret som jag än idag förvaltar. Några direkta riktlinjer för vad rollen faktiskt gjorde finns inte, men det har i princip hela tiden handlat om intern kommunikation och att se till att medlemmar får rätt information i rätt kanaler.

Och det är ungefär allt i vår organisationsutvecklingshistoria, mer eller mindre, förutom det faktum att antalet aktiva har mångfaldigats sedan dess. Man brukar prata om att Piratpartiet är en enda stor svärm, och just på grund av att Kalle aldrig riktigt velat vara valkretsledare, samt att vi samtidigt aldrig fått tummen ur och bytt ut honom, har det lett till att vi idag har tagit svärmstrukturen till sitt yttersta. I praktiken har vi och har aldrig haft något ledarskap, utan strukturen liknar mycket den man hittar hos We Rebuild.EU; kaosartad, flyktig, men när saker väl händer kan man samla ganska bra med manskraft. Alla kännetecken man ofta finner hos en internetbaserad aktivistgrupp, för det är ungefär vad vi är idag. En väldigt bra sådan skulle jag vilja säga, vi hamnade bland toppstäderna i EU-valsresultatet, men mer än en lokal aktivistgrupp är vi inte. Det syns bland annat på de svårigheter vi har att få ihop kommunfullmäktigekandidater, en aktivistgrupp och regelrätt lokalavdelning i ett politiskt parti drar till sig olika typer av människor; vi saknar helt folk som dras åt politikerhållet.

Snart kommer det äntligen vara val av ny valkretsledare, så Kalle till slut kan få som han vill och hoppa av rollen. Han har verkligen gjort ett hästjobb, jag och många andra kan inte tacka honom nog, så även om det är lite tråkigt att han hoppar av så får han nog mer gjort vid sidan av administrationen. Samtidigt som detta sker hoppas jag att vi kommer göra omstruktureringar i organisationen så vi går från den kaosartade miljö vi idag är i till att bli mer välstrukturerade. Mina förhoppningar är att vi drar till oss annat folk än aktivister samtidigt. Jag försöker inte på något sätt nedvärdera en aktivists roll i partiet, men en organisation mår bäst av både aktivister och ”politiker”. Mina tankar (och de flesta andras) går åt Tess Lindholms håll med utökat antal ansvarsroller, lite åt hur de i Värmland idag är strukturerade, och dessutom mycket mer väldefinierade vad dessa roller innebär tillsammans med regelbundna ledningsmöten. Den wiki vi har i Göteborg idag behöver även fixas till, då den inte är särskilt användarvänlig som det ser ut idag. Jag skulle nog helst vilja byta ut den mot en blogg som den nya ledningen har ansvaret att blogga från och sedan lägga wikin i bakgrunden för djupare information. En blogg är mycket mer igenkännlig, lättare att strukturera upp på ett lättbegripligt sätt och tack vare live.piratpartiet.se, RSS och annat trevligt mycket lättare att sprida dess information. Jag gjorde lite snabbt en mindmap hur jag tänker mig det struktureras i framtiden.

Om 10 månader är det dags för riksdagsval, det mest krävande valet hittills, och tills dess gäller det att vi står på en stabil organisatorisk grund. Det är väldigt viktigt att allt sådant klaras upp nu så vi kan stå enade lagom till sommaren när saker kör igång på allvar, för det sista jag vill förlora ett val på är på grund av interna konflikter skapade av dålig organisationsstruktur. Tills dess har jag troligtvis stigit ner i rollen som informationsansvarig i Göteborg då partiet har högprioriterats alldeles för länge framför andra viktiga saker i mitt liv. Fast lagom till sommaren kommer jag nog ha händerna fulla med massa annat, men det blir något senare att berätta! *cliffhanger*

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag gör precis som Mikael Nilsson och lägger upp kandidaturtexter av personer som inte finns på live.piratpartiet.se. Vill du presentera dig själv närmare men har ingen egen blogg så är det bara att säga till, jag lånar gärna ut min!

Jag ställer upp i riksdagsvalet 2010!

Tess Lindholm

Om mig:

Tess Lindholm heter jag, är 18 år gammal och studerar för tillfället 3:e året på gymnasiet. Där läser jag med inriktningen estet-teater och hoppas att så småningom bli regissör. Utöver skoltid så har jag gått vid sidan av en regissör under en kortare period, jag är ofta på poesi framträdanden, går på spelningar och åker runt i landet och träffar vänner.

Jag arbetar på ICA, vilket jag gjort i lite mer än ett halvår. Där hittar man mig oftast ute i butiken, i full färd med att  lasta upp varor och guida kunder. Jag har tidigare assisterat som ljudtekniker på Sveriges Radio och arbetat en del ideellt med att rigga scener för mindre uppträdanden på ställen som Meeths salonger i Göteborg.

När jag går ut gymnasiet har jag flera olika planer. Jag håller för tillfället på att söka till scenhögskolor, och har planer på att studera utomlands. Att arbeta ihop pengar till tågluff eller liknande är en annan tanke.

Jag tycker mycket om Fantasy vilket har resulterat i att jag läser mycket, kollar mycket på film, spelar spel och har från och till spelat rollspel.

Politiska tankar:

Jag länge varit politiskt intresserad och haft en frustration över hur demokratin i Sverige ser ut. Irritationen har legat i hur lite folkets röst hörs, och att besluten fattas utan att rådfråga folket. Idag gör inte politikerna som folket vill utan som de anser är bäst eftersom vi, tydligen, inte kan sätta oss in i frågor lika bra som de kan.

När jag blev medlem i Piratpartiet hade jag under en längre tid varit intresserad av partiet, men inte velat bli medlem då jag inte ansåg mig vara tillräckligt insatt i deras politiska åsikter. När jag råkade hamna på ett PP möte fick jag frågan, ”Är inte du medlem i Piratpartiet?” när jag svarade ”nej, jag ska, jag har bara inte kommit så långt än” fick jag en laptop i knät och fick snällt fylla i mina uppgifter och blev medlem i Piratpartiet och UngPirat. Jag bokstavligen kastades in i partiet, då jag dagen efter stod i valstuga, delade ut flyers och kände mig trots detta inte som en nykomling där jag stod bland alla snälla och välvilliga pirater, det kändes som jag fått en plats i partiet.

Jag var under våren aktiv med att dela ut kampanjmaterial och stå i valstuga. Många diskussioner och argumentationer fördes, och resultatet visade sig tillslut. Vi fick en plats i Europaparlamentet, vilket numera efter att Lissabonfördraget genomförsts blivit två.. Tillsammans kämpade vi oss fram till det. Inför riksdagsvalet kommer jag vara minst lika aktiv och då jag anser att jag har något att tillföra och efter att bland annat pratat med Anna Troberg, bestämde jag mig för att kandidera till riksdagslistan.

Vad har jag att tillföra?

Då jag är insatt och har många kontakter inom kultur och media hoppas jag att kunna vara en röst för Piratpartiet inom en bransch med mycket misstro för vår politik. Jag tror att jag med mål att arbeta som regissör kan väcka intresse hos likasinnade och vara ett bevis på att jag tror på en framtid med Piratpartiets politik och att det finns bra lösningar på de problem vi står inför, även inom mediayrket. Min kreativa sida tror jag är till stor nytta inom vår politik då det vi gör är nytt och nytänkande.

Om jag skulle komma in i riksdagen skulle jag se mig som ett språkrör för Piratpartiets åsikter. Även om mina egna åsikter inte alltid stämmer helt med partiets skulle jag inte låta detta spela någon roll, utan driva alla Piratpartiets åsikter som om de vore mina egna med stort engagemang.

Jag hoppas även att locka fler tjejer till att våga synas i Piratpartiets politik och att min kandidatur motiverar andra att engagera sig.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.