I drygt en månad och lite till har en betydande del av mina och redaktionens dagar gått åt till att få 2022.nu rulla så smidigt som möjligt — en uppgift som på förhand verkade betydligt lättare än vad det faktiskt var. Men nu har en vänskap med rutinen bildats, en relation som hittills verkar vara ömsesidig och gör arbetet relativt snabbt.

Idag skriver Marcus Schmidt om en pendel som enbart färdas i en riktning. Vissa verkar inte låta bli att ständigt försöka överträffa sig — och lyckas. Måste läsas!

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Förra veckan hölls en partiledardebatt på Stockholm Pride, och när jag i efterhand kollade igenom inspelningen märkte jag en skillnad mellan Piratpartiet och de andra partierna – för när alla andra partier pratade om att förändra pratade Piratpartiet om att stoppa. När andra partier pratade om att göra rätt i framtiden pratade Piratpartiet om vad som gjorts fel i dåtiden.

Detta är inte en särskilt medryckande retorik i det politiska samtalet, men är tyvärr något man väldigt snabbt hamnar i när man pratar ur ett integritetperspektiv. För det är ett politiskt område som enbart lever på att andra gör fel – ett högst reaktivt område som vi själva inte kan styra utan måste förlita oss på att andra gör snedsteg för att få uttrycka oss.

Integritet är en essentiell del av vår politik idag – och ska vara – men risken finns att i jakt efter halmstrån trillar vi allt djupare ner i integritetshålet och uttalar oss om allt mer drastiska händelser, och till slut kommer vi omedvetet att få den där foliehattstämpeln vi så desperat försöker undvika. För att inte måla in oss i ett hörn behöver Piratpartiets integritetspolitik utvecklas. Den stora frågan: Hur?

Klara Tovhult skriver insiktsfullt:

Valfläsk är inte min grej. Jag tänker inte få dig att tro att Piratpartiet kommer att göra livet för dig som fattig eller utstött lättare. Jag tänker inte sätta mig på en hög häst och påstå att jag vet vad som är bäst för dig och ditt liv. Det enda jag kan säga är att jag tror att de som har det sämst i samhället alltid är de som utsätts för störst misstro. Och om man börjar vända den misstron tillbaka blir åtminstone det sociala stigmat lättare. Det är inte allt, men det är ett steg åt rätt håll.

Att fattiga och på annat sätt förtryckta också blir hjälpta av fri information och ett fritt internet ser jag som en självklarhet.

Och även jag ser det som en självklarhet. Piratpartiets principer hade inte funnits om det inte vore för en stark tro på människan och hennes vilja att göra gott – annars hade diverse övervakningslagar kanske varit motiverade. Människan som kollektiv ska helt enkelt inte bestraffas för enskilda undantags misstag.

Piratpartiet handlar om två saker: Människotro och framtidstro, och det är något vi behöver uttrycka både starkare och oftare. Det är något som hela vår integritetspolitik baseras på, men vi har hittills enbart talat om det ur perspektivet vad staten inte borde göra, istället för vad staten borde göra.

Staten borde ha förtroende för sina medborgare, för det är först då som medborgare kan skapa ett förtroende för staten.

Piratpartiet är i grunden ett humanistiskt parti – det behöver lyftas!

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag sitter sedan medlemsmötet i oktober förra året med i Piratpartiets valberedning tillsammans med Mab, Mimmi, Jonathan, Marco och Janne som har i uppdrag att lägga fram ett förslag på ny styrelse, valberedning och revisorer till nästa årsmöte som sker nu i april. Själv halkade jag in lite på ett bananskal efter att ett motförslag till valberedningens förslag hade lagts i sista stund som årsmötet föredrog. Tyvärr har jag varit sämre på att blogga om mitt arbete i valberedningen än vad som från början var tanken, men tänkte göra ett krafttag nu i slutspurten.

Valberedningen höll ett möte igår söndag där vi bland många saker diskuterade transparensen i vårt arbete. Detta var ett ämne som jag personligen känner vi borde ha hållit redan första gången vi träffades, men har av diverse anledningar inte blivit av förrän nu. Tråkigt kan man tycka, men bättre sent än aldrig!

Vi bestämde oss i vilket fall för att anta följande punkter:

• Under arbetets gång presenteras…
  • Valberedningens tankar på hur vi planerar förändra valberedning, styrelse och revisorer ur organisatoriskt perspektiv (dvs inte vilka som ska bytas ut etc.)
  • Redovisa tydligt de kriterier som går att redovisa
  • Processen visas löpande på forumet och på bloggar kontinuerligt efter att ha haft möten.
  • Öppna upp för diskussioner kring tankarna i Piratpartiets forum.
• Vid  presentation av förslag medföljer även…
  • En noggrant genomgående rapport av vår  arbetsprocess och -metoder.
    • Rapporten ska även ta upp idéer till  kommande valberedningar om hur de kan förbättra processen.
  • En lista över samtliga vi har  intervjuat under processen och som går med på detta. Annars presenteras  de som anonyma.
  • Publicera kriterierna för vilka som har kallats till intervju.
  • En utvärdering av vårt arbete.
• Vad vi inte kommer göra är att…
  • Diskutera enskilda medlemmar öppet.

Transparens i en valberedning är en svår balansgång då en stor del av arbetet är av personlig prägel vilket blir extra känsligt i ett så pass integritetsfrämjande parti som Piratpartiet är, men jag känner att vi är på rätt väg. Det kommer inte enbart ge medlemmar möjlighet att få insyn i vårt arbete under halvårets gång och på så sätt själva komma fram till ifall vårt jobb varit legitimt nog för att rösta för våra förslag, utan det ger även en hjälpande hand till kommande valberedningar för att få igång sitt arbete så effektivt som möjligt och inte behöva börja från ruta ett och ett halvår för sent som vi behövde.

Jag ska tillsammans med resterande av valberedningen under veckan som kommer gå in närmare på vårt arbete och jobba för att implementera de punkter som togs upp över.

Stay tuned!

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

När man inte har bloggat på 3 veckor börjar ens bortförklaringar ta slut och det blir helt enkelt att inse att det beror mer på ren lathet än vad man vågar erkänna för sig själv. I sökandet efter ett passande ämne att skriva om hittade jag en fråga en god vän till mig ställde för några veckor sedan:

Hej Jimmy! Jag skriver uppsats på tema frihet och försöker göra en koppling till dagens politik. Kan man säga att ditt parti förespråkar ett fritt internet? Eller jag hakar mig så totalt på formuleringarna… Om du skulle skriva en mening som innehåller orden ”Piratpartiet”, ”vill” och ”frihet”, hur skulle det låta då? ”Piratpartiet vill värna om individens frihet på nätet”?

Jag gillar sådana frågeställningar då jag alltid varit mer intresserad av ideologi än sakfrågor. Jag tvingas återgå till den absoluta grunden av Piratpartiets politik, försöka se saker ur ett vidare perspektiv och fundera på vad det faktiskt är för grund våra åsikter står på. En grund som ständigt är i förändring, om än väldigt långsamt och försiktigt, då man i ett såpass ungt parti med lika unga principer inte sällan får nya insikter.

I vilket fall så blev mitt svar på frågan:

Hej Maria! Oj, detta var ingen liten fråga och jag skulle säkert kunna skriva en fem uppsatser om det här. Frågan är inte helt enkel då det väldigt mycket beror på vilket perspektiv man väljer att se det från. Jag ska försöka hålla mig kort!

Man kan säga att PP förespråkar mänskliga rättigheter ur ett informationspolitiskt perspektiv, vilket naturligt innebär ett fokus på internetfrågor då det är det medium som har störst informationsflöde idag och dessutom bygger på flervägskommunikation (och inte bara är en megafonkanal som till exempel radion). Detta skapar inte bara ett otroligt effektivt och snabbt sätt att kommunicera med varandra på helt nya nivåer, utan möjliggör även kartläggning på individnivå över vad, vilka, och hur man kommunicerar. Samtidigt som Piratpartiet vill hålla tillbaka detta övervakandet så mycket som möjligt vill man samtidigt värna och främja deltagarkulturen och möjligheten för internet att fortsätta utvecklas. Det blir en balansgång som kanske är svårare än vad man först tror, då en för hård reglering av internet för bland annat statens och operatörers roll riskerar att bli kontraproduktiv och ta död på den fria kultur som utvecklat internet till vad det är idag, medan en för lös skulle kunna leda till ytterligare missbruk från statens sida.

Det var ett sätt att se det på, men tar man detta till ett lite vidare perspektiv ser man dessutom vad informations- och kommunikationstekniken har skapat (och kommer i ännu högre grad skapa) för samhälle; ett samhälle där geografisk position blir en allt mindre viktig faktor, med mer öppna nationsgränser och där makten ligger betydligt närmare medborgarna än vad den gör idag. Internet skapar möjligheter till transparens och öppenhet hos en stat på helt andra nivåer än vad som tidigare var möjligt. Därför är de krav som Piratpartiet ställer på demokrati, transparens, öppenhet och medborgarmakt hos en stat otroligt höga.

Ett till perspektiv är att man ofta ser att de inskränkningar som görs just på dessa informationspolitiska frågor beror mycket på lobbyism hos stora bolag med ett vinstintresse i att inskränka i just dessa friheter vi försöker bevara och främja, och man kan säga att om man skulle göra en skala med polariteterna människa – företag skulle Piratpartiet hamna väldigt långt bort från det korporativistiska. Piratpartiet ser nya möjligheter hos enskilda individer att skapa och dela med sig av kultur och kunskap på ett aldrig tidigare skådat vis, men idag finns tyvärr ett problem i den hårda immaterialrätten som gör det extremt svårt för kreativa personer att skapa och remixa på de nya sätt som internet skapar.

Att forma en sådan mening du vill ha ur detta är lite knepigt. Ditt förslag stämmer in ganska bra och funkar absolut men jag känner att det inte riktigt täcker in alla delar, kanske på grund av restriktionen i ordval. Det närmsta jag kan komma fram till nu skulle kunna vara ”Piratpartiet vill värna om människors personliga frihet ur ett informationspolitiskt perspektiv”. Det är medvetet vagt formulerat (och gör dig därför kanske inte helt nöjd) då Piratpartiets politik är i ett tidigt stadium och sträcker sig in i områden vi knappt har hunnit börja titta på.

Mitt i diskussioner om datalagringsdirektivet, anonym vård och nätneutralitet kan det vara bra att ibland återgå till ursprunget och fråga sig varför jag tycker detta, driver frågorna och kämpar för ett framtida kunskapssamhälle. Det är enbart då man kan se var sakfrågorna passar in i ett vidare perspektiv, och enbart då vår politik kan utvecklas.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Det har nog inte undgått så många vid det här laget att jag studerar kinesiska, då min förmåga att uttrycka frustration mestadels runt tentaperioder för språket är bland mina främsta (och för många mest irriterande) egenskaper. Men det är faktiskt ett oerhört spännande och intressant språk, speciellt med tanke på den kultur och historia som tillhör ämnet. Då skriftsystemet som välkänt består av ideogram får man snabbt en någorlunda inblick i hur kineser har levt under de 3000 år som detta existerat och speciellt vilka referensramar de levt under. Att 好 (hǎo, bra) består av tecknen för son och kvinna visar till exempel hur viktig familjens roll varit under årtusenden. Men detta är inte enbart viktigt ur historiskt perspektiv, utan minst lika viktigt för att förstå den kinesiska kulturen som den ser ut idag, inklusive dess referensramar. För när man i sitt skriftspråk har 3000 års historia precis vid pennspetsen känns de senaste 20 åren trots de otroliga förändringarna som ägt rum, speciellt hos Kina, inte som en särskilt lång period.

Men trots den korta perioden har otroligt mycket skett sedan dess och kanske främst i form av internets födelse och utveckling. Det känns verkligen som en tredjedels evighet sedan, speciellt för mig som inte är mycket äldre än nätet, men för 20 år sedan satt vi fortfarande primärt med papper, kuvert och frimärken och höll tummarna för att brevet skulle dyka upp dagen efter (så länge det inte var helg), och skulle fortsätta göra så i några år till. Det har kort och gott utvecklats otroligt fort, och det är med detta perspektiv man borde titta på de politiker och upphovsrättsivrare som försöker sig på att ”tämja” internet. För dessa är internet som ett helt annat land med en annorlunda kultur, just för att de inte växt upp med det eller lagt ner den (stora mängd) tid det skulle innebära att förstå det, och historian har lärt oss hur nya kulturer brukar behandlas. De lever i en annan verklighet med andra referensramar och försöker tillämpa dessa ramar när de lagstiftar kring nätet och dess användare. På samma sätt som att svensk politik skulle vara katastrofalt för Kina gör tillämpning av lagar stiftade innan internets uppkomst betydligt mer skada än nytta för dess utveckling.

På samma sätt som att vi inte bör ha någon större makt över utländsk politik bör inte heller politiker som inte förstår sig på internet ha över informationspolitik. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och därför ska Piratpartiet in i riksdagen.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag sitter i vår valkretsledare Jacob Halléns enorma lägenhet och ser hur det tas pressbilder inför riksdagsvalskampanjen, och börjar för första gången på länge känna entusiasmen komma spridandes i kroppen. Valet känns nära nu, kampanjen är bara runt hörnet och primärvalet avslutas om bara två dagar! Jag lyckades precis få iväg min egna röstlista som blev lite av en rikslista med fokus på västkandidater, det känns dock lite för fel att rangordna sina vänner på det viset för att jag ska våga publicera den på bloggen. Primärvalet har varit väldigt utmattande på många sätt, även för mig som själv inte ställer upp, vilket har gjort att det blossat upp lite onödiga konflikter i partiet på grund av att folk suttit som på nålar i väntan på att det ska avslutas. En sådan här omfattande process kan inte gå helt smärtfritt första gången, och detta  bör vara en av flera saker att ha i åtanke tills nästa gång.

Men det känns bra nu de sista dagarna. Min förhoppning är att folk ska se avslutningen av primärvalet som en nytändning för ett större fokus på aktivismen; att som parti börja synas på samma sätt vi gjorde inför EU-valet. Vårt introverta fokus sedan 7 juni har förhoppningsvis även känts frustrerande nog för många att det blir en ordentlig rivstart. Dessutom har folk hunnit nyktra till sedan nyårsfestandet. ;)

Därför vill jag att var och en redan nu börjar tänka och planera:

• Vad ska jag göra för Piratpartiet under kampanjen?
• Finns det något projekt jag kan ta initiativ till?
  

Piratpartiets styrka inför valet ligger i vår kampanjorganisation, att vi har ett stort antal aktivister som kan och vågar ta egna initiativ. Vi har dessutom en ännu större andel medlemmar som vill hjälpa till men inte själva känner att de kan ta initiativ. Vissa av dessa behöver uppmuntring och en liten knuff, vissa är helt enkelt inte byggda för det.

Jag har tidigare berättat att jag har erbjudit tid och energi åt att hjälpa våra riksdagskandidater med det enorma arbete som ligger framför dem, men utöver det lär mitt största projekt under våren bli 2022.nu jag börjat bygga lite på. Det kommer bli en kampanj som fokuserar på det visionära inom Piratpartiet och som spinner vidare på vårt byggande av kunskapssamhället till nya nivåer. Det kommer involvera ett 70-tal skribenter, så hjälp gärna till redan nu! Mer detaljer vad det innebär finns på sidan.

Detta är ett projekt, mitt projekt. Jag vill se hundratals till!

Vad kommer du att göra?

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Göran Widham borta på Sagor från livbåten delar med sig av sina tankar kring Piratpartiets värderingsdokument och främst delen om vår syn på kunskap, ett måste att läsa!

Jag tror det finns ett antal outtalade åsikter som de flesta i Piratpartiet delar och som har att göra med vår syn på informationsfrihet att göra. Öppenhet, transparens och tolerans är inte något enbart staten ska ha mot medborgarna utan även nationer mot nationer, medborgare mot medborgare. Internet suddar bort statsgränser på ett aldrig tidigare skådat vis och finns enbart i den digitala världen som ett litet irritationsobjekt. Det är här kunskapssynen kommer in, en kunskapssyn de flesta idag delar och något som troligtvis kommer vara ett problem imorgon i takt med globaliseringen.

Världen över byggs det välfärdssamhällen mer än någonsin, och bara i Kina påbörjades 2006 5,5 miljoner universitetsutbildningar (varav 2 miljoner inom ingenjörsämnen). Under 2009 letade 4,5 miljoner nyutexaminerade jobb. Är det meningen att ett land som om några år kommer ha färre antal invånare än vad Kina får nyutexaminerade studenter per år ska kunna konkurrera mot detta? För Kina är inte längre enbart världens industrigolv, och västvärlden är livrädda för möjligheten att det en dag blir ombytta roller. När västvärlden bestämde sig för att bli världens kunskapkran och lämna producerandet till en billigare tredjepart stärktes immaterialrätten kraftigt världen över (i U-länder oftast motvilligt) för att hålla fast vid detta; resterande världen skulle enbart få använda informationen när vi tycker det är ok samt för dyra licensavtal. Den bilden blir allt skevare, speciellt i takt med en ständigt ökande siffra internetanvändare där vem som helst har möjlighet att vara producenten; områden som tidigare saknade naturliga tillgångar att exportera har nu hela den uppkopplade världen på andra sidan skärmen redo att konsumera dess produkter.

Ifall vi tar en titt på Piratpartiets politik ett ögonblick och studerar vad som skulle hända ifall vår immaterialrättspolitik realiserades världen över kan man snabbt göra ett antal antaganden:

• Världen kommer få tillgång till all tidigare inlåst kunskap utan licenskostnader.
• U-länder kommer ha det betydligt lättare att komma ikapp när produktionskostnader minskar.
• U-länder kommer sitta på billiga produktionskostnader, världens kunskap och tillräckligt med utbildade personer för att inte behöva köpa hjärnkraft från de tidigare kunskapsproducenterna.

Väst kommer med andra ord tappa stora mängder inkomster och affärsområden i och med att kunskap och information släpps fri. I ett samhälle med kraftig inflation av kunskap minskar värdet i det nämnda. Man har inte längre något intressant att konkurrera med för att kunna tillverka de där skorna borta i öst till billigare kostnad. Vi är dömda!

Nåja, det löser sig. Först och främst ger jag inte mycket för vi mot dem-mentaliteten ovanför, och när kunskapsmonopolen tas bort görs tävlingsreglerna något mer rättvisa världen över. Kanske tävlingsinstinkten och visionerna återkommer hos länder som länge haft det lite väl bekvämt på andras bekostnad?

Men det finns faktiskt något som kan göras! För att återkoppla till Görans bloggpost om vår kunskapssyn finns det ett affärsområde man försummar än idag, och det är vad som sker mellan processen kunskap och tillämpad kunskap: Innovation och kreativitet. Ett område med outnyttjad potential som inte går att kopiera. För varje individ är unik med sitt perspektiv och sätt att tänka och hitta lösningar. Det handlar om att uppmuntra och ta tillvara på kreativiteten på ett helt annat sätt än vad som görs idag, och det börjar redan på dagis.

Det är nu man märker hur informationspolitiken vävs in i allt fler områden, allt det handlar om är att se vad för konsekvenser politiken får på samhället. Piratpartiet har haft sin fyraårsdag och vi har hittills främst inriktat oss på immaterialrätt och integritet. Att hålla annan politik utanför var ett oerhört viktigt beslut, då man som nystartad organisation omöjligt har förmågan att hålla allt för många bollar i luften samtidigt. Men organisationen växer och mognar, liksom vår politik. Det handlar om att ta små steg, ha tålamod och låta det komma naturligt.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult
Jimmy Callin
Göran Widham
Rikard Fröberg
Sammy Nordström
Isak Gerson
Johnny Olsson

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Det är lite spännande hur vissa människor ibland lyckas påverka ens framtid totalt utan att själv vara medveten om det, eller ha den minsta avsikt att göra det. Visserligen låg min framtid precis då vid ett vägskäl; huruvida jag skulle ställa upp i primärvalet för Piratpartiets riksdagslistor, så steget till påverkan var inte det största. Jag har under hela tiden mer lutat åt nej. Det har aldrig varit så att jag tvivlat på att jag skulle göra ett bra jobb, för det tror jag. Jag skulle troligtvis köra slut på mig själv, men resultatet skulle vara ett gott sådant. Dock skulle det aldrig vara för min skull. Mina intentioner skulle strikt vara att så gott jag kunde hjälpa till att få in partiet i riksdagen, några egna riksdagsambitioner har jag aldrig haft. Men min plats på listan hade inneburit en annan persons avsaknad på den, en person som väldigt troligt ville det betydligt mer än jag. Det kändes aldrig riktigt helt okej, men för varje liten knuff från många bäckar små verkade svaret till slut ha ändrats. Dagen innan kandideringsperioden inför primärvalet skulle avslutas hade jag med knapp tidsmarginal till slut bestämt mig för att ställa upp.

Primärvalet förlängdes och jag fick ytterligare lite tid på mig att förbereda med allt från pressfoto till att finslipa mitt fokus i partipolitiken. Det var samtidigt någonstans här som allas vår Emma skrev en post på forumet om varför hon själv valt att inte ställa upp.

En av de största anledningarna att jag inte ställer upp är att jag inser att jag skulle bli ensam om jag gör det. Jag vet att jag skulle åläggas ansvar som jag egentligen inte har formellt ansvar för. Ställas till svars för saker som är irrelevanta för mitt politiska arbete. Jag vet detta för att jag ser det hela tiden.. [...]

När jag gör något försöker jag göra det ordentlig. Folk ber mig göra saker fast ger mig inte stöd längs med vägen (det här är erfarenheter jag gjort ofta i vår organisation). Man lämpar över ansvaret i knät på någon, utan att ens fundera över vad det ansvar kan bestå av, ge ordentliga instruktioner eller delta i någon form av brainstorming kring vad projektet ska leda till. Blir det fel så är man snar att kritisera de man lagt ansvaret hos utan att ens ha hjälpt dem på vägen. Detta blir alla utsatta för som någon gång tagit ansvar, tror de flesta känner igen sig här. [..]

Det är som sagt spännande hur enskilda människor lyckas påverka ens framtid så tvärt. För vare sig hon ville eller inte fick Emma mig i det ögonblicket inse att min roll inför riksdagsvalet inte var som kandidat.

Jag tror inte riktigt många av kandidaterna som ställt upp insett just detta, hur otroligt ensamt kandideringen i värsta fall kan bli. Det är nog mer än en person som kommer inse att det arbete hen har tagit på sig som riksdagskandidat är alldeles för slitsamt för att kunna ta sig igenom det ensam. Därför bestämde jag mig i det ögonblicket att den enorma mängden tid och arbete jag skulle lägga ner på att själv kandidera kommer jag istället att tillägna våra riksdagskandidater och se till att de gör ett så bra jobb som det bara går. De behöver verkligen all stöd de kan få, och även om jag av geografiska skäl lär fokusera på våra göteborgspirater kommer jag självklart att ställa upp för vem som en knackar på axeln så gott jag kan med allt från bollplankande till att skriva pressmeddelanden. För jag tror starkt på att jag kommer göra störra nytta bakom kameran än vad jag skulle kunna åstadkomma som ensam kandidat.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

För ganska exakt en vecka sedan var Rick Falkvinge och Anna Troberg på besök i Göteborg, där vi passade på att hålla ett internt möte för att främst diskutera organisation och det kommande valet. Ett väldigt välkommet besök får jag säga! Inte bara för det trevliga sällskapet, eller för att minst en bestämde sig för att ställa upp i primärvalet inför riksdagslistorna, utan även för att det tändes en gnista kring organisationsstrukturen i Göteborg. Detta har då och då tagits upp i chatter och på piratfikor, så det har legat och bubblat under ytan ett bra tag, men mötet fick upp diskussionen på en ny nivå. Kalle Vedin skrev tidigare idag en post om hans tankar kring hur vi är organiserade här, och även jag hade tänkt försöka ge mitt perspektiv kring det. Förhoppningsvis försvinner isolationsbubblan som finns kring Göteborg en aning samtidigt!

Vi kan ta det från början… PP Gbg började få någon som helst struktur i januari i tidigare i år (känns som åratal sedan), innan dess var det mest enskilda aktivister som utförde stordåd där Kalle Vedin måste vara den mest outtröttlige av dessa. Kalle var även initiativtagaren samt valkretsledare i Göteborgsorganisationen, en roll som han aldrig riktigt trivts i och som han då satt kvar i mest på grund av bristen av andra som ville ha rollen. Jag själv blev aktiv under den här tiden och vi började anordna piratfikor för att träffas köttligt oftare. Det var någonstans här det insågs att vi behövde en person som såg till att mailutskicken gick ut som planerat, då det inte var en självklarhet att det gjordes. Kalle har länge varit en jättebra initiativtagare till projekt och kampanjer, men organisationsdelen har aldrig varit hans starka sida och har mångt och mycket format hur det är strukturerat idag i Göteborg, mer om det senare. Informationsansvarig-rollen skapades och jag tog på mig ansvaret som jag än idag förvaltar. Några direkta riktlinjer för vad rollen faktiskt gjorde finns inte, men det har i princip hela tiden handlat om intern kommunikation och att se till att medlemmar får rätt information i rätt kanaler.

Och det är ungefär allt i vår organisationsutvecklingshistoria, mer eller mindre, förutom det faktum att antalet aktiva har mångfaldigats sedan dess. Man brukar prata om att Piratpartiet är en enda stor svärm, och just på grund av att Kalle aldrig riktigt velat vara valkretsledare, samt att vi samtidigt aldrig fått tummen ur och bytt ut honom, har det lett till att vi idag har tagit svärmstrukturen till sitt yttersta. I praktiken har vi och har aldrig haft något ledarskap, utan strukturen liknar mycket den man hittar hos We Rebuild.EU; kaosartad, flyktig, men när saker väl händer kan man samla ganska bra med manskraft. Alla kännetecken man ofta finner hos en internetbaserad aktivistgrupp, för det är ungefär vad vi är idag. En väldigt bra sådan skulle jag vilja säga, vi hamnade bland toppstäderna i EU-valsresultatet, men mer än en lokal aktivistgrupp är vi inte. Det syns bland annat på de svårigheter vi har att få ihop kommunfullmäktigekandidater, en aktivistgrupp och regelrätt lokalavdelning i ett politiskt parti drar till sig olika typer av människor; vi saknar helt folk som dras åt politikerhållet.

Snart kommer det äntligen vara val av ny valkretsledare, så Kalle till slut kan få som han vill och hoppa av rollen. Han har verkligen gjort ett hästjobb, jag och många andra kan inte tacka honom nog, så även om det är lite tråkigt att han hoppar av så får han nog mer gjort vid sidan av administrationen. Samtidigt som detta sker hoppas jag att vi kommer göra omstruktureringar i organisationen så vi går från den kaosartade miljö vi idag är i till att bli mer välstrukturerade. Mina förhoppningar är att vi drar till oss annat folk än aktivister samtidigt. Jag försöker inte på något sätt nedvärdera en aktivists roll i partiet, men en organisation mår bäst av både aktivister och ”politiker”. Mina tankar (och de flesta andras) går åt Tess Lindholms håll med utökat antal ansvarsroller, lite åt hur de i Värmland idag är strukturerade, och dessutom mycket mer väldefinierade vad dessa roller innebär tillsammans med regelbundna ledningsmöten. Den wiki vi har i Göteborg idag behöver även fixas till, då den inte är särskilt användarvänlig som det ser ut idag. Jag skulle nog helst vilja byta ut den mot en blogg som den nya ledningen har ansvaret att blogga från och sedan lägga wikin i bakgrunden för djupare information. En blogg är mycket mer igenkännlig, lättare att strukturera upp på ett lättbegripligt sätt och tack vare live.piratpartiet.se, RSS och annat trevligt mycket lättare att sprida dess information. Jag gjorde lite snabbt en mindmap hur jag tänker mig det struktureras i framtiden.

Om 10 månader är det dags för riksdagsval, det mest krävande valet hittills, och tills dess gäller det att vi står på en stabil organisatorisk grund. Det är väldigt viktigt att allt sådant klaras upp nu så vi kan stå enade lagom till sommaren när saker kör igång på allvar, för det sista jag vill förlora ett val på är på grund av interna konflikter skapade av dålig organisationsstruktur. Tills dess har jag troligtvis stigit ner i rollen som informationsansvarig i Göteborg då partiet har högprioriterats alldeles för länge framför andra viktiga saker i mitt liv. Fast lagom till sommaren kommer jag nog ha händerna fulla med massa annat, men det blir något senare att berätta! *cliffhanger*

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.