Samtiden är trevlig nu.

Det har varit ett par inte särskilt kinesiska dagar. Befinner mig på ett café 100 meter från campus med en fantastisk internationell atmosfär. En liten tillflyktsort från omvärlden när den kinesiska kulturen blir för påträngande. Till och med priserna är internationella, med sina 25 RMB för en kopp latte. Utanför fortgår kinesers vardag med allt cyklande som det innebär. Suget efter att köpa en cykel börjar bli stor nu. Och en systemkamera — jag behöver verkligen skaffa en kamera bättre än min iPhone.

Gårdagen kan bäst beskrivas som svensk. Åtta svenskar tar tåget till Shanghai för att rösta i vårt val på svenska konsulatet (en märklig känsla att göra i ett land utan generell rösträtt), och passar på att besöka vår internationella stolthet — IKEA. För en gång skull kändes det som att kineserna var gästerna. Tack vare dess mathörna borde man nu känna doften av både Kalles kaviar och knäckebröd i mitt studentrum.

Imorgon slutar det dagliga omkringströvandet och mängden rutiner blir något rikare, då kursen i kinesiska på universitetet startar. Vad det innebär vet jag fortfarande inte. Förväntningar allmänt är något jag har försökt att låta bli att ha både före och under resan, då jag ville behålla en så stor del av känslan av att komma till ett helt nytt land och kultur så mycket som möjligt. Det är betydligt lättare när man har med sig en person som läst på nästan lite oroväckande mycket om både skola och stad innan avresa.

Som sagt, samtiden är trevlig nu.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Vid skrivande tillfälle befinner jag mig i mitt kolsvarta studentrum där syrsor, fläkt samt mitt eget knattrande på tangentbordet är det enda som omger mig. Alldeles strax passerar klockan midnatt och torsdag uppenbarar sig. Lär ha många vakna timmar framför mig, då en bieffekt av att sova bort illamående under dagen är förändrad dygnsrytm — där ser man. Internet saknas också, något som sedan ankomst till Hangzhou varit standardläge. Abstinensen har inte varit så kraftig som jag faktiskt trodde och försvann ganska fort, med tanke på hur beroende jag varit av att ha internet tillgängligt jämt hemma i Sverige. Tvärtom har det faktiskt varit ganska avkopplande med vetskapen att saker fortsätter även utan min inblandning och vetskap, men visst råkar man av ren reflex ta upp sin iPhone ur fickan för att göra ett misslyckat försök att läsa e-post eller Twitter.

Japp, sedan måndags befinner jag mig i min studieort Hangzhou – jämfört med Shanghai en ganska annorlunda stad och ger vid första anblick helt olika intryck, där Hangzhou med sin nära natur och renare luft ger en tryggare känsla medan storebrodern är betydligt mer intensiv och händelserik. Ett lugn utbreder sig över staden tack vare sin glesare bebyggelse jämfört med Shanghai, och det verkar som att man jobbar hårt på att behålla sitt varumärke som en av Kinas vackraste städer.

Outsider-känslan finns fortfarande kvar inombords, på grund av sitt yttre, men har stagnerat betydligt jämfört med det vattenfall man fick över sig när man först anlände i Shanghai. Den gör sig dock snabbt påmind så fort kineser ber om att få ta kort tillsammans med en – med den enda anledningen är att man inte är från öst.

Det känns skönt att äntligen vara framme i staden man främst kommer att tillbringa sin tid i Kina. Avsaknad av rutiner gör att dagarna känns väldigt långa, och det är inte att man ibland funderar på hur sex månader ska lyckas passera. Hittills har en betydande del av förberedelser inför resan samt under de första dagarna i Kina gått åt till att närmast bokstavligen våldtas av deras byråkrati. Mängden formulär som fyllts i, papper som skrivits under, foton man gett bort och kopior av passet som behövt göras skapar känslan att systemet är ungefär lika stadigt som ett korthus under stormvarning, och det enda som får det att hålla ihop är stora kvantiteter av tejp och envishet.

Exempel? För att föra över studieavgiften till universitetets konto från ett utländskt behövde vi först ta ut 9000 RMB (motsvarar ungefär detsamma i kronor) i kontanter. Bara det är en läskig tanke att bära omkring på, värt att notera är att deras högsta sedel är 100 RMB som tillsammans bildar ett litet berg av sedlar att bära omkring på. Det fanns ett problem, dock – bankomaterna ville inte ta ut mer än 3000 RMB per dag. Istället låter vi en banktjänsteman göra pappersarbete för att ta ut en större summa kontanter som vi sedan får lämna in igen – för att föras över på ett bankkonto inom samma bank. Detta tog nära en halvtimme och krävde, förutom banktjänstemannen, två extra assistenter och kostade oss 300 RMB i avgift. För en sak som kan lösas inom en minut i Sverige.

När natt återvänder till dag kommer jag förhoppningsvis lyckas få mitt internetkonto till rummet, vilket kommer innebära ytterligare en kopia på passet. En kopia de sedan tidigare redan fått.

Varför?

Idéer:

1. Skrämma bort utlänningar — för att ta över världen
2. Döda tid — för att ta över världen.
3. De ser ett egenvärde i byråkrati — för att ta över världen.
4. Skapa extra jobb — för att ta över världen
5. Göra pappers- och kopieringsbranschen glada — för att ta över världen.
6. Försöka skapa en levande, självtänkande byråkratisk organism där varje byråkrat är en cell i en enorm kropp — för att ta över världen.

Man har blivit konspiratorisk för mindre.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Klockan har passerat midnatt och sitter på ett AC-kylandes hotellrum. Internet är trasigt på en nivå långt över frustreringsgränsen. Ute är det liv till tusen och barn springer omkring tillsammans med sina föräldrar trots nattens intrång och morgondagens tidiga påbörjan. Stora pompösa gator blandas friskt med kaosartade slumområden, som trots sitt yttre aldrig känns otryggt på något sätt. Och tack vare vårt yttre verkar folk extra hjälpsamma med att göra vår förvirring en aning klarare, likaså desto mer benägna på att vi ska köpa just deras varor.

Det är människor överallt, med mer eller mindre konkreta och självklara syften. Ett antal sitter på vägkanten bredvid ett gatustånd och tittar på teve medan försäljaren väntar på kunder. Oklart om de sedan tidigare känner varandra. Överallt finns fordon i alla format, från cyklar som drivs på manna-, motor- och elkraft till de mest bensinslukande bilar. Alla har gemensamt att de försöker överrösta varandra i ett organiserat kaos. Och jag förstår ingenting.

Jag har enbart hunnit vara här i 6 timmar, som i jakt på någonstans att sova mestadels bestod av att försöka leta efter diskreta röda trådar i oordningen, men stadens första intryck var artad – kaosartad, egenartad, särartad – och jag vill ha mer. Vi har morgondagen på oss innan avfärd mot studieorten!

Jag är i Shanghai!

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Nu är det på minuten, vid publiceringstillfället, en vecka kvar till första flyget från Landvetter tar av mot Istanbul och därefter några timmars väntan innan den sista sträckan mot Kina och Shanghai påbörjas.

En vecka. Eller likväl 604 800 sekunder, varav drygt 1800 av dessa går åt till att få ihop detta inlägg. Ytterligare cirka 16 800 lär behövas för att packa, 1500 för dubbelkoll och 9 700 för att packa om. För att inte tala om de 234 000 som jag kommer tillbringa sovandes. Och kvar har vi 342 800 jag kommer behöva fördela på avsked och kramar till vänner och familj samt obligatoriskt omkringirrande i jakt på saker jag kan tänkas ha glömt under min förberedelse.

Jag kan inte låta bli att förundras över vart den långa tiden jag pratade så gott om för inte ens två månader sedan tog vägen. Det känns som knappt en vecka sedan jag först insåg att man faktiskt kanske ska ta sig till fastlandet borta i öster. Jag säger insåg, för jag minns inte ett tillfälle när jag faktiskt bestämde mig för att resan skulle bli av utan det har snarare varit en naturlig process med studerande, nyfikenhet och ännu mer studerande som lett fram till resultatet som påbörjas på fredag. Av nästan övermänsklig natur känns det såhär inpå de sista dagarna innan avfärd, då avsaknaden av någon som helst kontroll över beslutet sticker lite i ögonen.

Vad resan ska ge mig vet jag ej ännu (även om bättre språkkunskaper visserligen är en rimlig förhoppning) utan det får bli reflektioner både under tidens och erfarenheternas gång som insikter inträffar. Mycket av det kommer förhoppningsvis mer eller mindre kontinuerligt upp på bloggen, även om facit över mina tidigare bloggvanor inte är det mest spektakulära.

Rädsla, nyfikenhet, förvirring och entusiasm – inte sällan samtidigt – är ett urval av känslor som präglar min vardag för tillfället. Jag har fortfarande ganska dålig koll på vad som kommer att hända väl på plats i Shanghai och försöker intala mig själv att detta är en del av charmen; detta till synes inväntande kaos. Det är inte lika lätt som man kunde hoppas.

Nu är det visserligen inte Shanghai som den är den huvudsakliga orten jag kommer befinna mig i under de kommande sex månaderna, även om det länge såg ut att bli så, utan Hangzhou – en med sina drygt nio miljoner invånare lite mindre ort jämfört med Shanghai (nåja, relativt sett åtminstone). Avståndet mellan städerna är dock tillräckligt nära för att jag kan förvänta mig tillbringa ganska många helger hos storebrodern; cirkus en och en halv timma med tåg. Väl på plats kommer vardagarna främst bestå av kinesiskastuderande på Zhejiang University och helger av någon form av försök till tillämpning av de nyvunna kunskaperna. Trots ett års studier av språket i Sverige känns ens färdigheter minst sagt bristfälliga, och visst råder det en viss tveksamhet kring huruvida man kommer kunna kommunicera över huvud taget med befolkningen när man väl kommer fram (jag väntar fortfarande på bekräftelse på att de faktiskt talar kinesiska).

Men det löser sig! Språket lär man sig, maten vänjer man sig vid och kineser är nog rätt trevliga trots ens fördomar om allt ifrån deras skostorlek till bristen på kritiskt tänkande om den rådande regimen. Fördomar allmänt är en sådan vara man förhoppningsvis har mindre av några månader senare. Trots att osäkerheten ovan kan låta som ånger är jag faktiskt extremt taggad inför de utmaningar, misstag och framgångar som väntar mig i fjärran öster, för i värsta fall har man åtminstone en extra historia att berätta för vänner hemma i det trygga Sverige.

Kulturkrock, here we go!

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Det har nog inte undgått så många vid det här laget att jag studerar kinesiska, då min förmåga att uttrycka frustration mestadels runt tentaperioder för språket är bland mina främsta (och för många mest irriterande) egenskaper. Men det är faktiskt ett oerhört spännande och intressant språk, speciellt med tanke på den kultur och historia som tillhör ämnet. Då skriftsystemet som välkänt består av ideogram får man snabbt en någorlunda inblick i hur kineser har levt under de 3000 år som detta existerat och speciellt vilka referensramar de levt under. Att 好 (hǎo, bra) består av tecknen för son och kvinna visar till exempel hur viktig familjens roll varit under årtusenden. Men detta är inte enbart viktigt ur historiskt perspektiv, utan minst lika viktigt för att förstå den kinesiska kulturen som den ser ut idag, inklusive dess referensramar. För när man i sitt skriftspråk har 3000 års historia precis vid pennspetsen känns de senaste 20 åren trots de otroliga förändringarna som ägt rum, speciellt hos Kina, inte som en särskilt lång period.

Men trots den korta perioden har otroligt mycket skett sedan dess och kanske främst i form av internets födelse och utveckling. Det känns verkligen som en tredjedels evighet sedan, speciellt för mig som inte är mycket äldre än nätet, men för 20 år sedan satt vi fortfarande primärt med papper, kuvert och frimärken och höll tummarna för att brevet skulle dyka upp dagen efter (så länge det inte var helg), och skulle fortsätta göra så i några år till. Det har kort och gott utvecklats otroligt fort, och det är med detta perspektiv man borde titta på de politiker och upphovsrättsivrare som försöker sig på att ”tämja” internet. För dessa är internet som ett helt annat land med en annorlunda kultur, just för att de inte växt upp med det eller lagt ner den (stora mängd) tid det skulle innebära att förstå det, och historian har lärt oss hur nya kulturer brukar behandlas. De lever i en annan verklighet med andra referensramar och försöker tillämpa dessa ramar när de lagstiftar kring nätet och dess användare. På samma sätt som att svensk politik skulle vara katastrofalt för Kina gör tillämpning av lagar stiftade innan internets uppkomst betydligt mer skada än nytta för dess utveckling.

På samma sätt som att vi inte bör ha någon större makt över utländsk politik bör inte heller politiker som inte förstår sig på internet ha över informationspolitik. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och därför ska Piratpartiet in i riksdagen.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Karaoke är som på de flesta platser  i Östasien ett väldigt populärt sätt att umgås och tillbringa lite tid med sina vänner på i Kina, på den nivån att man ofta får enskilda privata rum för sitt sällskap. Inget större problem enligt Kinas kommunistiska parti, så länge det inte sjungs fel typ av låtar. Men som med mycket annat har spelreglerna förändrats i och med internets etablering.

På grund av möjligheten att kunna köpa låtar on-demand över nätet har partiet börjat installera ”svarta boxar” på ett hundratal karaokebarer runt om i provinsstaden Chongqing och man har även påbörjat installationen i Zhengzhou, en lite mindre stad med sina drygt 7 miljoner invånare, med hela provinsen Henan som mål. Till en början var experimentet till för att börja på ett STIM-liknande vis hålla koll på vad för musik som spelades så man kunde ta provision för rätt låtar, men eftersom möjligheten finns och ändamålsglidning är regel snarare än undantag har verktyget börjat användas till att se till så att det inte sjungs ohälsosamma låtar.

Ohälsosamma låtar?

“Musikbiblioteken har över 30 000 låtar, och nya sånger görs varje dag, vad som är hälsosamt och inte? Det finns ingen standard”

- Wang Tianhong, biträdande inspektör för provinsens kulturdepartement.

Nåja, de var i alla fall vänliga nog att inte bekosta barerna för denna svarta låda!

Via ChinaHush

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.