Världens bästa dåliga blogg

Vid skrivande tillfälle befinner jag mig i mitt kolsvarta studentrum där syrsor, fläkt samt mitt eget knattrande på tangentbordet är det enda som omger mig. Alldeles strax passerar klockan midnatt och torsdag uppenbarar sig. Lär ha många vakna timmar framför mig, då en bieffekt av att sova bort illamående under dagen är förändrad dygnsrytm — där ser man. Internet saknas också, något som sedan ankomst till Hangzhou varit standardläge. Abstinensen har inte varit så kraftig som jag faktiskt trodde och försvann ganska fort, med tanke på hur beroende jag varit av att ha internet tillgängligt jämt hemma i Sverige. Tvärtom har det faktiskt varit ganska avkopplande med vetskapen att saker fortsätter även utan min inblandning och vetskap, men visst råkar man av ren reflex ta upp sin iPhone ur fickan för att göra ett misslyckat försök att läsa e-post eller Twitter.

Continue Reading–349 words totally

Klockan har passerat midnatt och sitter på ett AC-kylandes hotellrum. Internet är trasigt på en nivå långt över frustreringsgränsen. Ute är det liv till tusen och barn springer omkring tillsammans med sina föräldrar trots nattens intrång och morgondagens tidiga påbörjan. Stora pompösa gator blandas friskt med kaosartade slumområden, som trots sitt yttre aldrig känns otryggt på något sätt. Och tack vare vårt yttre verkar folk extra hjälpsamma med att göra vår förvirring en aning klarare, likaså desto mer benägna på att vi ska köpa just deras varor.

Continue Reading–125 words totally

Nu är det på minuten, vid publiceringstillfället, en vecka kvar till första flyget från Landvetter tar av mot Istanbul och därefter några timmars väntan innan den sista sträckan mot Kina och Shanghai påbörjas.

En vecka. Eller likväl 604 800 sekunder, varav drygt 1800 av dessa går åt till att få ihop detta inlägg. Ytterligare cirka 16 800 lär behövas för att packa, 1500 för dubbelkoll och 9 700 för att packa om. För att inte tala om de 234 000 som jag kommer tillbringa sovandes. Och kvar har vi 342 800 jag kommer behöva fördela på avsked och kramar till vänner och familj samt obligatoriskt omkringirrande i jakt på saker jag kan tänkas ha glömt under min förberedelse.

Continue Reading–364 words totally

Det har nog inte undgått så många vid det här laget att jag studerar kinesiska, då min förmåga att uttrycka frustration mestadels runt tentaperioder för språket är bland mina främsta (och för många mest irriterande) egenskaper. Men det är faktiskt ett oerhört spännande och intressant språk, speciellt med tanke på den kultur och historia som tillhör ämnet. Då skriftsystemet som välkänt består av ideogram får man snabbt en någorlunda inblick i hur kineser har levt under de 3000 år som detta existerat och speciellt vilka referensramar de levt under. Att 好 (hǎo, bra) består av tecknen för son och kvinna visar till exempel hur viktig familjens roll varit under årtusenden. Men detta är inte enbart viktigt ur historiskt perspektiv, utan minst lika viktigt för att förstå den kinesiska kulturen som den ser ut idag, inklusive dess referensramar. För när man i sitt skriftspråk har 3000 års historia precis vid pennspetsen känns de senaste 20 åren trots de otroliga förändringarna som ägt rum, speciellt hos Kina, inte som en särskilt lång period.

Continue Reading–229 words totally

Karaoke är som på de flesta platser  i Östasien ett väldigt populärt sätt att umgås och tillbringa lite tid med sina vänner på i Kina, på den nivån att man ofta får enskilda privata rum för sitt sällskap. Inget större problem enligt Kinas kommunistiska parti, så länge det inte sjungs fel typ av låtar. Men som med mycket annat har spelreglerna förändrats i och med internets etablering.

Continue Reading–143 words totally