Varför jag inte ställer upp som riksdagskandidat
Det är lite spännande hur vissa människor ibland lyckas påverka ens framtid totalt utan att själv vara medveten om det, eller ha den minsta avsikt att göra det. Visserligen låg min framtid precis då vid ett vägskäl; huruvida jag skulle ställa upp i primärvalet för Piratpartiets riksdagslistor, så steget till påverkan var inte det största. Jag har under hela tiden mer lutat åt nej. Det har aldrig varit så att jag tvivlat på att jag skulle göra ett bra jobb, för det tror jag. Jag skulle troligtvis köra slut på mig själv, men resultatet skulle vara ett gott sådant. Dock skulle det aldrig vara för min skull. Mina intentioner skulle strikt vara att så gott jag kunde hjälpa till att få in partiet i riksdagen, några egna riksdagsambitioner har jag aldrig haft. Men min plats på listan hade inneburit en annan persons avsaknad på den, en person som väldigt troligt ville det betydligt mer än jag. Det kändes aldrig riktigt helt okej, men för varje liten knuff från många bäckar små verkade svaret till slut ha ändrats. Dagen innan kandideringsperioden inför primärvalet skulle avslutas hade jag med knapp tidsmarginal till slut bestämt mig för att ställa upp.
Continue Reading–316 words totally