Karaoke är som på de flesta platser  i Östasien ett väldigt populärt sätt att umgås och tillbringa lite tid med sina vänner på i Kina, på den nivån att man ofta får enskilda privata rum för sitt sällskap. Inget större problem enligt Kinas kommunistiska parti, så länge det inte sjungs fel typ av låtar. Men som med mycket annat har spelreglerna förändrats i och med internets etablering.

På grund av möjligheten att kunna köpa låtar on-demand över nätet har partiet börjat installera ”svarta boxar” på ett hundratal karaokebarer runt om i provinsstaden Chongqing och man har även påbörjat installationen i Zhengzhou, en lite mindre stad med sina drygt 7 miljoner invånare, med hela provinsen Henan som mål. Till en början var experimentet till för att börja på ett STIM-liknande vis hålla koll på vad för musik som spelades så man kunde ta provision för rätt låtar, men eftersom möjligheten finns och ändamålsglidning är regel snarare än undantag har verktyget börjat användas till att se till så att det inte sjungs ohälsosamma låtar.

Ohälsosamma låtar?

“Musikbiblioteken har över 30 000 låtar, och nya sånger görs varje dag, vad som är hälsosamt och inte? Det finns ingen standard”

- Wang Tianhong, biträdande inspektör för provinsens kulturdepartement.

Nåja, de var i alla fall vänliga nog att inte bekosta barerna för denna svarta låda!

Via ChinaHush

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

I förrgår var fröken vice partiledare Anna Troberg på besök i Göteborg och föreläste om IPRED under seminarieserien God Jul Önskar Storebror. Som man kunde förväntat sig var det en mycket pedagogisk och intressant genomgång av lagen som även tog upp de ständigt återkommande frågorna kring hur artisterna ska få betalt, frågor som jag personligen tycker vi hittills har varit dåliga på att svara på ett tillfredsställande sätt. Därför jag blev glad att jag stötte på några nya perspektiv jag själv kan spinna vidare på senare!

En tankegång som jag haft surrandes till och från i huvudet under en längre period, och som dök upp återigen under föreläsningen, är att trots all den otroliga mängd negativ PR upphovsrättsbolagen fått på grund av sin ständiga jakt efter piraterna fortsätter konsumenter att köpa deras produkter. En stor andel anser troligtvis att bolagen besitter en girighet och avsaknad av moral, men de fortsätter trots det att köpa deras produkter. Varför?

Varje produkt inom kulturbranschen är unik, och tack vare lagstiftningen som den ser ut idag har enbart innehavaren av den ekonomiska upphovsrätten rätten att sälja produkten. Tack vare detta monopol blir det otroligt svårt att konkurrera om en produkt på samma villkor som gäller i andra marknadsbranscher just för att ett konkurrerande bolag inte kan erbjuda bättre villkor eller pris, utan det är någonting som lämnas till återförsäljarna. Återförsäljare som för övrigt redan har riktigt tuffa avtal från bolagen och där svängrummet inte är det största. Det finns med andra ord väldigt få möjligheter idag att på ett lagligt vis njuta av en upphovsrättsskyddad produkt utan att stödja mellanhanden som äger den ekonomiska upphovsrätten, vilket oftast är distributionsbolaget. Rätta mig gärna om jag har fel.

Min slutsats blir med andra ord att det främst är i distributionsledet som som problemet sitter idag; en mellanhand som börjar tappa värde i och med den digitala försäljningens framgångar. Men på grund av att de har rätten att äga distributionsmonopol över enskilda produkter genom att ta över den ekonomiska upphovsrätten från skaparen har de möjligheten att jaga sina egna potentiella kunder utan att tappa några egentliga marknadsandelar. Borde inte lösningen bli att släppa loss detta monopol och låta flera distributionsbolag konkurrera på lika villkor om samma produkt? Då har jag som kund möjlighet att ta ett moraliskt ansvar och gå till den distributör jag känner att jag litar mest på, och som dessutom ger mig bäst avtal kring produkten. Rent juridiskt tänker jag mig, som inte läst många sidor juridik, att istället för att skaparen ger bort sin ekonomiska bit av upphovsrätten till distributionsbolaget, får istället bolaget tillgång till att använda sig av denna. På så sätt behöver inte digitala tjänster som Spotify gå omvägen via skivbolagen för att få använda sig av artisters låtar, och författare kan lägga upp eböcker direkt på sin blogg utan att behöva oroa sig för att bokförlaget äger rättigheter till boken. Då skaparen har möjlighet att dela med sig av den till flera aktörer samt får större ekonomisk makt över sitt verk kommer förhoppningsvis innovationen kring nya finansieringsmodeller att komma igång på allvar, när de för en gång skull blir tvungna att spela efter samma regler som alla andra typer av marknader behöver.

Eller är jag helt fel ute?

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.