Det har nog inte undgått så många vid det här laget att jag studerar kinesiska, då min förmåga att uttrycka frustration mestadels runt tentaperioder för språket är bland mina främsta (och för många mest irriterande) egenskaper. Men det är faktiskt ett oerhört spännande och intressant språk, speciellt med tanke på den kultur och historia som tillhör ämnet. Då skriftsystemet som välkänt består av ideogram får man snabbt en någorlunda inblick i hur kineser har levt under de 3000 år som detta existerat och speciellt vilka referensramar de levt under. Att 好 (hǎo, bra) består av tecknen för son och kvinna visar till exempel hur viktig familjens roll varit under årtusenden. Men detta är inte enbart viktigt ur historiskt perspektiv, utan minst lika viktigt för att förstå den kinesiska kulturen som den ser ut idag, inklusive dess referensramar. För när man i sitt skriftspråk har 3000 års historia precis vid pennspetsen känns de senaste 20 åren trots de otroliga förändringarna som ägt rum, speciellt hos Kina, inte som en särskilt lång period.

Men trots den korta perioden har otroligt mycket skett sedan dess och kanske främst i form av internets födelse och utveckling. Det känns verkligen som en tredjedels evighet sedan, speciellt för mig som inte är mycket äldre än nätet, men för 20 år sedan satt vi fortfarande primärt med papper, kuvert och frimärken och höll tummarna för att brevet skulle dyka upp dagen efter (så länge det inte var helg), och skulle fortsätta göra så i några år till. Det har kort och gott utvecklats otroligt fort, och det är med detta perspektiv man borde titta på de politiker och upphovsrättsivrare som försöker sig på att ”tämja” internet. För dessa är internet som ett helt annat land med en annorlunda kultur, just för att de inte växt upp med det eller lagt ner den (stora mängd) tid det skulle innebära att förstå det, och historian har lärt oss hur nya kulturer brukar behandlas. De lever i en annan verklighet med andra referensramar och försöker tillämpa dessa ramar när de lagstiftar kring nätet och dess användare. På samma sätt som att svensk politik skulle vara katastrofalt för Kina gör tillämpning av lagar stiftade innan internets uppkomst betydligt mer skada än nytta för dess utveckling.

På samma sätt som att vi inte bör ha någon större makt över utländsk politik bör inte heller politiker som inte förstår sig på internet ha över informationspolitik. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och därför ska Piratpartiet in i riksdagen.

I de antika delarna av Grekland pratade man ofta om guden Aither. Denna mäktiga och abstrakta varelse var en personifikation av de övre himlavalven där den renaste av all luft fanns och den gas gudar andades. Det var Aither som fick äran att döpa det ämne fysiker länge trodde genomflödade hela universum och det ämne ljusets vågor och partiklar färdades genom: Etern.

Trots att det numera är ett övergivet begrepp inom denna klassiska fysik lever termen fortfarande kvar inom radiovågornas kretsar och är det medium som dessa vågor reser över. Det är även i etern vår vän FRA som bekant haft sin främsta verksamhet sedan födelse. Desto mer bekant är att vår vän börjar bli en aning girig, då man tydligen inte diskutera superhemliga anfallskoordinater över walkie-talkies längre. Det var med en gnutta nyfikenhet vår vän började titta under jord i jakt på nätverkskablar, och istället för att andas Aithers gudabenådade luft vände man sig till Erebos vars luft fyllde de mörkaste platserna i underjorden och de dödas rike.

Men det är svårt att klandra vår vän, ty Ondskans makter är både oerhörda och lockande.

Låt oss själva inte enbart andas in Aither, utan även erbjuda vår gud plats i nya medier. Internet behöver all välsignelse hon kan få, och i symbios med den renaste av alla gudar kanske vi kan locka tillbaka vår vän FRA till ytan igen, bort från de dödas rike och bort från Erebos fruktade andedräkt. Låt oss namnge det allmänna och nåbara internet, det internet alla kommer åt bara en googlesökning bort, till Etern. Vi delar gärna med oss av Etern till vår vän, och så länge du inte skadar Etern kommer den att förbli din vän.

Vi kan erbjuda något inga onda krafter i världen kan. Vi saknar dig.

Jag sitter i vår valkretsledare Jacob Halléns enorma lägenhet och ser hur det tas pressbilder inför riksdagsvalskampanjen, och börjar för första gången på länge känna entusiasmen komma spridandes i kroppen. Valet känns nära nu, kampanjen är bara runt hörnet och primärvalet avslutas om bara två dagar! Jag lyckades precis få iväg min egna röstlista som blev lite av en rikslista med fokus på västkandidater, det känns dock lite för fel att rangordna sina vänner på det viset för att jag ska våga publicera den på bloggen. Primärvalet har varit väldigt utmattande på många sätt, även för mig som själv inte ställer upp, vilket har gjort att det blossat upp lite onödiga konflikter i partiet på grund av att folk suttit som på nålar i väntan på att det ska avslutas. En sådan här omfattande process kan inte gå helt smärtfritt första gången, och detta  bör vara en av flera saker att ha i åtanke tills nästa gång.

Men det känns bra nu de sista dagarna. Min förhoppning är att folk ska se avslutningen av primärvalet som en nytändning för ett större fokus på aktivismen; att som parti börja synas på samma sätt vi gjorde inför EU-valet. Vårt introverta fokus sedan 7 juni har förhoppningsvis även känts frustrerande nog för många att det blir en ordentlig rivstart. Dessutom har folk hunnit nyktra till sedan nyårsfestandet. ;)

Därför vill jag att var och en redan nu börjar tänka och planera:

• Vad ska jag göra för Piratpartiet under kampanjen?
• Finns det något projekt jag kan ta initiativ till?
  

Piratpartiets styrka inför valet ligger i vår kampanjorganisation, att vi har ett stort antal aktivister som kan och vågar ta egna initiativ. Vi har dessutom en ännu större andel medlemmar som vill hjälpa till men inte själva känner att de kan ta initiativ. Vissa av dessa behöver uppmuntring och en liten knuff, vissa är helt enkelt inte byggda för det.

Jag har tidigare berättat att jag har erbjudit tid och energi åt att hjälpa våra riksdagskandidater med det enorma arbete som ligger framför dem, men utöver det lär mitt största projekt under våren bli 2022.nu jag börjat bygga lite på. Det kommer bli en kampanj som fokuserar på det visionära inom Piratpartiet och som spinner vidare på vårt byggande av kunskapssamhället till nya nivåer. Det kommer involvera ett 70-tal skribenter, så hjälp gärna till redan nu! Mer detaljer vad det innebär finns på sidan.

Detta är ett projekt, mitt projekt. Jag vill se hundratals till!

Vad kommer du att göra?

Göran Widham borta på Sagor från livbåten delar med sig av sina tankar kring Piratpartiets värderingsdokument och främst delen om vår syn på kunskap, ett måste att läsa!

Jag tror det finns ett antal outtalade åsikter som de flesta i Piratpartiet delar och som har att göra med vår syn på informationsfrihet att göra. Öppenhet, transparens och tolerans är inte något enbart staten ska ha mot medborgarna utan även nationer mot nationer, medborgare mot medborgare. Internet suddar bort statsgränser på ett aldrig tidigare skådat vis och finns enbart i den digitala världen som ett litet irritationsobjekt. Det är här kunskapssynen kommer in, en kunskapssyn de flesta idag delar och något som troligtvis kommer vara ett problem imorgon i takt med globaliseringen.

Världen över byggs det välfärdssamhällen mer än någonsin, och bara i Kina påbörjades 2006 5,5 miljoner universitetsutbildningar (varav 2 miljoner inom ingenjörsämnen). Under 2009 letade 4,5 miljoner nyutexaminerade jobb. Är det meningen att ett land som om några år kommer ha färre antal invånare än vad Kina får nyutexaminerade studenter per år ska kunna konkurrera mot detta? För Kina är inte längre enbart världens industrigolv, och västvärlden är livrädda för möjligheten att det en dag blir ombytta roller. När västvärlden bestämde sig för att bli världens kunskapkran och lämna producerandet till en billigare tredjepart stärktes immaterialrätten kraftigt världen över (i U-länder oftast motvilligt) för att hålla fast vid detta; resterande världen skulle enbart få använda informationen när vi tycker det är ok samt för dyra licensavtal. Den bilden blir allt skevare, speciellt i takt med en ständigt ökande siffra internetanvändare där vem som helst har möjlighet att vara producenten; områden som tidigare saknade naturliga tillgångar att exportera har nu hela den uppkopplade världen på andra sidan skärmen redo att konsumera dess produkter.

Ifall vi tar en titt på Piratpartiets politik ett ögonblick och studerar vad som skulle hända ifall vår immaterialrättspolitik realiserades världen över kan man snabbt göra ett antal antaganden:

• Världen kommer få tillgång till all tidigare inlåst kunskap utan licenskostnader.
• U-länder kommer ha det betydligt lättare att komma ikapp när produktionskostnader minskar.
• U-länder kommer sitta på billiga produktionskostnader, världens kunskap och tillräckligt med utbildade personer för att inte behöva köpa hjärnkraft från de tidigare kunskapsproducenterna.

Väst kommer med andra ord tappa stora mängder inkomster och affärsområden i och med att kunskap och information släpps fri. I ett samhälle med kraftig inflation av kunskap minskar värdet i det nämnda. Man har inte längre något intressant att konkurrera med för att kunna tillverka de där skorna borta i öst till billigare kostnad. Vi är dömda!

Nåja, det löser sig. Först och främst ger jag inte mycket för vi mot dem-mentaliteten ovanför, och när kunskapsmonopolen tas bort görs tävlingsreglerna något mer rättvisa världen över. Kanske tävlingsinstinkten och visionerna återkommer hos länder som länge haft det lite väl bekvämt på andras bekostnad?

Men det finns faktiskt något som kan göras! För att återkoppla till Görans bloggpost om vår kunskapssyn finns det ett affärsområde man försummar än idag, och det är vad som sker mellan processen kunskap och tillämpad kunskap: Innovation och kreativitet. Ett område med outnyttjad potential som inte går att kopiera. För varje individ är unik med sitt perspektiv och sätt att tänka och hitta lösningar. Det handlar om att uppmuntra och ta tillvara på kreativiteten på ett helt annat sätt än vad som görs idag, och det börjar redan på dagis.

Det är nu man märker hur informationspolitiken vävs in i allt fler områden, allt det handlar om är att se vad för konsekvenser politiken får på samhället. Piratpartiet har haft sin fyraårsdag och vi har hittills främst inriktat oss på immaterialrätt och integritet. Att hålla annan politik utanför var ett oerhört viktigt beslut, då man som nystartad organisation omöjligt har förmågan att hålla allt för många bollar i luften samtidigt. Men organisationen växer och mognar, liksom vår politik. Det handlar om att ta små steg, ha tålamod och låta det komma naturligt.

Det blir en kortis den här gången, men inte mindre viktig för det!

Det är nu möjligt att skicka nomineringar på personer (inklusive en själv) ni tycker ska sitta i nästa års styrelse, valberedning eller som revisor till valberedningen. Skicka ett mail till valberedningen [at] piratpartiet.se med namn, ort och kort motivering så tar vi hand om resten. :)

Vänligaste hälsningar,
Valberedningen

Karaoke är som på de flesta platser  i Östasien ett väldigt populärt sätt att umgås och tillbringa lite tid med sina vänner på i Kina, på den nivån att man ofta får enskilda privata rum för sitt sällskap. Inget större problem enligt Kinas kommunistiska parti, så länge det inte sjungs fel typ av låtar. Men som med mycket annat har spelreglerna förändrats i och med internets etablering.

På grund av möjligheten att kunna köpa låtar on-demand över nätet har partiet börjat installera ”svarta boxar” på ett hundratal karaokebarer runt om i provinsstaden Chongqing och man har även påbörjat installationen i Zhengzhou, en lite mindre stad med sina drygt 7 miljoner invånare, med hela provinsen Henan som mål. Till en början var experimentet till för att börja på ett STIM-liknande vis hålla koll på vad för musik som spelades så man kunde ta provision för rätt låtar, men eftersom möjligheten finns och ändamålsglidning är regel snarare än undantag har verktyget börjat användas till att se till så att det inte sjungs ohälsosamma låtar.

Ohälsosamma låtar?

“Musikbiblioteken har över 30 000 låtar, och nya sånger görs varje dag, vad som är hälsosamt och inte? Det finns ingen standard”

- Wang Tianhong, biträdande inspektör för provinsens kulturdepartement.

Nåja, de var i alla fall vänliga nog att inte bekosta barerna för denna svarta låda!

Via ChinaHush

I förrgår var fröken vice partiledare Anna Troberg på besök i Göteborg och föreläste om IPRED under seminarieserien God Jul Önskar Storebror. Som man kunde förväntat sig var det en mycket pedagogisk och intressant genomgång av lagen som även tog upp de ständigt återkommande frågorna kring hur artisterna ska få betalt, frågor som jag personligen tycker vi hittills har varit dåliga på att svara på ett tillfredsställande sätt. Därför jag blev glad att jag stötte på några nya perspektiv jag själv kan spinna vidare på senare!

En tankegång som jag haft surrandes till och från i huvudet under en längre period, och som dök upp återigen under föreläsningen, är att trots all den otroliga mängd negativ PR upphovsrättsbolagen fått på grund av sin ständiga jakt efter piraterna fortsätter konsumenter att köpa deras produkter. En stor andel anser troligtvis att bolagen besitter en girighet och avsaknad av moral, men de fortsätter trots det att köpa deras produkter. Varför?

Varje produkt inom kulturbranschen är unik, och tack vare lagstiftningen som den ser ut idag har enbart innehavaren av den ekonomiska upphovsrätten rätten att sälja produkten. Tack vare detta monopol blir det otroligt svårt att konkurrera om en produkt på samma villkor som gäller i andra marknadsbranscher just för att ett konkurrerande bolag inte kan erbjuda bättre villkor eller pris, utan det är någonting som lämnas till återförsäljarna. Återförsäljare som för övrigt redan har riktigt tuffa avtal från bolagen och där svängrummet inte är det största. Det finns med andra ord väldigt få möjligheter idag att på ett lagligt vis njuta av en upphovsrättsskyddad produkt utan att stödja mellanhanden som äger den ekonomiska upphovsrätten, vilket oftast är distributionsbolaget. Rätta mig gärna om jag har fel.

Min slutsats blir med andra ord att det främst är i distributionsledet som som problemet sitter idag; en mellanhand som börjar tappa värde i och med den digitala försäljningens framgångar. Men på grund av att de har rätten att äga distributionsmonopol över enskilda produkter genom att ta över den ekonomiska upphovsrätten från skaparen har de möjligheten att jaga sina egna potentiella kunder utan att tappa några egentliga marknadsandelar. Borde inte lösningen bli att släppa loss detta monopol och låta flera distributionsbolag konkurrera på lika villkor om samma produkt? Då har jag som kund möjlighet att ta ett moraliskt ansvar och gå till den distributör jag känner att jag litar mest på, och som dessutom ger mig bäst avtal kring produkten. Rent juridiskt tänker jag mig, som inte läst många sidor juridik, att istället för att skaparen ger bort sin ekonomiska bit av upphovsrätten till distributionsbolaget, får istället bolaget tillgång till att använda sig av denna. På så sätt behöver inte digitala tjänster som Spotify gå omvägen via skivbolagen för att få använda sig av artisters låtar, och författare kan lägga upp eböcker direkt på sin blogg utan att behöva oroa sig för att bokförlaget äger rättigheter till boken. Då skaparen har möjlighet att dela med sig av den till flera aktörer samt får större ekonomisk makt över sitt verk kommer förhoppningsvis innovationen kring nya finansieringsmodeller att komma igång på allvar, när de för en gång skull blir tvungna att spela efter samma regler som alla andra typer av marknader behöver.

Eller är jag helt fel ute?

If you’re going to lead my country,
If you’re gonna say it’s free
I’m gonna need
a little honesty

Just a few honest words
It shouldn’t be that hard
Just a few honest words
Is all I need

I don’t need no handshake
No firm look in the eye
Don’t tell me what you think I,
I ought to hear

I don’t need no high life
No fancy premiers
Just tell me what you really think
Without fear

Just a few honest words
It shouldn’t be that hard
Just a few honest words
Is all I need

Love is a bitter food
You’ve learned to eat
You still don’t know, oh,
Where it grows

And our love of freedom
Holds a veil over our eyes
Rights that are given
Can be taken away

Just a few honest words
It shouldn’t be that hard
Just a few honest words
Is all I need

We don’t choose our leaders
The choose themselves
Tell me again
About democracy

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult
Jimmy Callin
Göran Widham
Rikard Fröberg
Sammy Nordström
Isak Gerson
Johnny Olsson

Det är lite spännande hur vissa människor ibland lyckas påverka ens framtid totalt utan att själv vara medveten om det, eller ha den minsta avsikt att göra det. Visserligen låg min framtid precis då vid ett vägskäl; huruvida jag skulle ställa upp i primärvalet för Piratpartiets riksdagslistor, så steget till påverkan var inte det största. Jag har under hela tiden mer lutat åt nej. Det har aldrig varit så att jag tvivlat på att jag skulle göra ett bra jobb, för det tror jag. Jag skulle troligtvis köra slut på mig själv, men resultatet skulle vara ett gott sådant. Dock skulle det aldrig vara för min skull. Mina intentioner skulle strikt vara att så gott jag kunde hjälpa till att få in partiet i riksdagen, några egna riksdagsambitioner har jag aldrig haft. Men min plats på listan hade inneburit en annan persons avsaknad på den, en person som väldigt troligt ville det betydligt mer än jag. Det kändes aldrig riktigt helt okej, men för varje liten knuff från många bäckar små verkade svaret till slut ha ändrats. Dagen innan kandideringsperioden inför primärvalet skulle avslutas hade jag med knapp tidsmarginal till slut bestämt mig för att ställa upp.

Primärvalet förlängdes och jag fick ytterligare lite tid på mig att förbereda med allt från pressfoto till att finslipa mitt fokus i partipolitiken. Det var samtidigt någonstans här som allas vår Emma skrev en post på forumet om varför hon själv valt att inte ställa upp.

En av de största anledningarna att jag inte ställer upp är att jag inser att jag skulle bli ensam om jag gör det. Jag vet att jag skulle åläggas ansvar som jag egentligen inte har formellt ansvar för. Ställas till svars för saker som är irrelevanta för mitt politiska arbete. Jag vet detta för att jag ser det hela tiden.. [...]

När jag gör något försöker jag göra det ordentlig. Folk ber mig göra saker fast ger mig inte stöd längs med vägen (det här är erfarenheter jag gjort ofta i vår organisation). Man lämpar över ansvaret i knät på någon, utan att ens fundera över vad det ansvar kan bestå av, ge ordentliga instruktioner eller delta i någon form av brainstorming kring vad projektet ska leda till. Blir det fel så är man snar att kritisera de man lagt ansvaret hos utan att ens ha hjälpt dem på vägen. Detta blir alla utsatta för som någon gång tagit ansvar, tror de flesta känner igen sig här. [..]

Det är som sagt spännande hur enskilda människor lyckas påverka ens framtid så tvärt. För vare sig hon ville eller inte fick Emma mig i det ögonblicket inse att min roll inför riksdagsvalet inte var som kandidat.

Jag tror inte riktigt många av kandidaterna som ställt upp insett just detta, hur otroligt ensamt kandideringen i värsta fall kan bli. Det är nog mer än en person som kommer inse att det arbete hen har tagit på sig som riksdagskandidat är alldeles för slitsamt för att kunna ta sig igenom det ensam. Därför bestämde jag mig i det ögonblicket att den enorma mängden tid och arbete jag skulle lägga ner på att själv kandidera kommer jag istället att tillägna våra riksdagskandidater och se till att de gör ett så bra jobb som det bara går. De behöver verkligen all stöd de kan få, och även om jag av geografiska skäl lär fokusera på våra göteborgspirater kommer jag självklart att ställa upp för vem som en knackar på axeln så gott jag kan med allt från bollplankande till att skriva pressmeddelanden. För jag tror starkt på att jag kommer göra störra nytta bakom kameran än vad jag skulle kunna åstadkomma som ensam kandidat.